Gång efter gång får terrorn oss att undra ett litet stilla: Varför.

Kanske är det så att man aldrig kommer att förstå allt, aldrig kommer att inse varför eller ens kunna förstå vilka villkor som utlöser ett sådant beteende att man är beredd att dö för sin sak och dessutom döda på sin egna väg till dödsriket.

Kanske är helvetet för svårt att föreställa sig och kulturen som frammanat självmordsuppdraget alltför främmande? Men om en eller flera kan göra något som de flesta tror är få förunnat så brukar det vanligen kunna gå att göra för den som bara förstår motivationen, just detta lilla varför. -Inget bättre för sig argumentet håller liksom inte alltför bra, man väljer att ta andras liv och sitt eget, eller gör man egentligen det? Eller kan det vara så att man inte anser sig ha något annat val? Det är nog en rimlig slutsats, eller vad tror ni gott folk, finns det egentligen några andra seriösa alternativ än att den som tar sitt liv verkligen anser sig inte ha något att förlora på det hela men det denne håller kärt kanske har, vem vet.

Aftonbladet:Terrorn i Ryssland. SvD: Tjetjenien kopplas till orsakssambanden. Jakten pågår.  Rebellledare tog på sig ansvaret, men kan man verkligen ta ansvar för att ha legat bakom ett sådan blint mord?

AB debatt: Dags att lämna Kaukasus åt sitt öde

Palmemordet läst igen enligt spekulationseliten.

Bloglovin. Äkta gratis bloggwidget.