Eller är det en i grunden omänsklig företeelse som bygger på lögn i stället för kommunikation?  Det långsiktiga i att undvika kortsiktiga förluster utan att se till något långsiktigare än så. Visst kanske det låter bra för flera men är det egentligen så bra för alla i praktiken?

Nu senast är det poetwannabeen som anklagar Leif GW Perssson för att vara lögnare och

– Leif GW Persson kallade mig för negern, han recenserade mitt utseende. Skulle jag recensera hans utseende så hade han nog gått och hängt sig, fortsätter Ranelid.

Intressant det där att påstå att andra påstått något och i nästa andetag säga att GW själv skulle ta livet av sig om ha fick höra motsvarande – det är ju inte lite insinuant, utan ganska likt vad han påstår att andra gör, undrar hur det känns? Att påstå vad andra påstått verkar vara en välbeprövad metod för att få mycket sagt och samtigt kunna profilera sin egna oskuldsfullhet.

GW har kontrat med : ”En falsk blondin”

Leif GW Persson förnekar att han skulle ha kallat Ranelid för ”neger”.

– Det är rena tramset. Jag har jävlar inte kallat honom för neger. Däremot är han en falsk blondin och en kokett fan. Att han skulle ta livet av sig är fullkomligt befängt. Han är alldeles för förtjust i sig själv för att göra något sånt, säger han.

Redaktionen på dödsdroger och psykdroger vill å det bestämdadeste avråda från att ljuga. Det är inte bra, många har mycket att lära av den stora poeten som inte ens behöver ta till ord för att skapa vidunderlig poesi, med betydligt större distribution ett pizzabud till exempel.

Kanske en poetisk liten kortutbildning med mannen som under gårdagen flankerade vår filrepertoar kan vara något för den poetiska ådran, eller åtminstone en slagfärdigare? Då kanske det är lättare med Tiger Woods som bordkavaljer eller hans läkare? För lite samkväm om planetens mänskliga rättigheter månhända?